Silvret stod för kvinna men silvret lyfte även den matta blå färgen. Tänkte mig silvertråden i borderi men när jag satt där med tråden i hand var det omöjligt att skänka silvret dess rätta proportioner.

Så jag snurrade tråden runt skrinet där den nu presenteras klart och tydligt i sin skörhet.

Historien vimlar av Mariatolkningar. Det är en utmaning att finna hennes identitet i ett samtida berättande. Att bära arvet med lätthet.

Maria som tidsdokument
Några år senare besökte jag Museum für Angewandte Kunst i Wien. Snart upptäckte jag att i textilkammare finns en porträttsamling dold för omvärlden – Maria avbildad i broderi.

Läs mer på Historiska Mariabroderier.

Inom dubbelväven finns världar fulla av förbindelse. Två vävda lager som möts kallas dubbelväv. Tekniken är så gammal att forskarna inte ens känner dess ursprung.

Jag ser de vävda lägren som något mer, en bild för två världrs möte. Bilden är också inledningen på en lång relation med vävtekniken.

Om mötet i väven
Till en början synliggör jag mötet genom att separera väven i en vävmaskin. I nästa steg vidareutvecklar jag temat i tolv modeller inom ramen för ett laspisprojekt.

Min avsikt är att göra det möjligt för betraktaren att stiga in och förnimma mötet inifrån. Men också utveckla en flertusenårig vävteknik på ett nytt sätt.

Storkyrkan
1995 gjorde jag mässhakar på uppdrag av Storkyrkan. Min tanke var att formge fem färgade byggnationer. I mässhakarnas centrum placerade jag en bärande bjälke. En pelare som upprätthåller mässritualens symboliska rörelse.

Linet och den sakrala traditionen
Materialvalet var självklart i sammanhanget. Arkeologer har funnit linfragment så tidigt som 6 500 f kr. i södra Turkiet. Textilen användes i en religiös ritual och fram till i dag har linet följt den sakrala utvecklingen.

Färger och symbolik
I mässhakarna lät jag de liturgiska färgerna grön, vit, röd, lila och blå uttrycka högtidens innebörd. Jag uteslöt detaljrika symboler. Släppte enbart fram rörelsen av kors utmed stolans kant förutom den blå mässhakens stola, som fick slå ut i små liljor. Den mässhaken brukas vid Marias högtidsdagar.

Liljan ger mig en klar bild av Marias väsen. Blomman är buren av en stolt och rak stjälk. Vidöppen och just så lyhörd som uppdraget bjöd.

Ett samarbete med Statens Konstråd och Handarbetets Vänner 1993 – 1995 mynnade ut i en skiss för Kungliga Tekniska Högskolan. I början hette projektet Indigonatt men under arbetets gång förstod jag att dess namn var Marias mantel.

Vävarna är placerade på campus Valhallavägen i E – husets ljusgård.